Eller hur...hur dum får man vara?

Jag städar! Pillar, pysslar och Feng shuiar lite överallt. Min kompis katten hjälper mig, åtminstone lägger hon sig i det mesta. Eller kanske man skulle säga lägger sig i det mesta och kryper in i alla skåp och lådor. Kollar noga så att det inte pågår nåt som inte är OK in the world of cats. Hon tycker att det börjar bli för kallt att vara ute och skrämma fåglar nu och därför måste hon se till att få motion på nåt annat sätt. Att städa är bra motion för både kroppen och själen. Här känner jag att en förklaring är på sin plats. Så här är det...
Städmomenten innehåller klättring på stegar, hopp över dammsugare och skurhinkar, ålning under möbler för att få fatt i alla dammråttor samt diverse armrörelser. Man blir svett över hela kroppen. Att själen får motion är kanske inte så vanligt inom städgenren men min får det varje gång. Jag kan inte kasta bort saker!!!!!!!!!!! Jag bara flyttar dem till ett annat ställe, bakom och längst in där ingen ser. Visst är det dumt? Vadå städa? Jag borde kalla det gömma i stället! Fast idag har jag kastat, det måste sägas till mitt försvar. Jag har slängt några plastskålar som vår gamla katt hade och ett par söndriga blomkrukor kunde jag oxå skiljas från utan tårar. Men hundens gamla leksaker de åkte in i skåpet igen. Högst upp och längst in så att ingen annan hittar dem och ställer näbbiga frågor som jag inte kan svara på. Min själ får massor av motion när jag måste tänka ut perfekta gömställen till all skit jag inte kan göra mig av med av en eller annan anledning. Det kommer att bli så synd om di barna när de en gång ska rensa upp efter morsan. Ja, inte synd på det viset egentligen men det blir trångt för dem hemma eftersom de är exakt likadana.